Avsnitt vinner unikt mål om ett förhör med Skandiamannen

Som bekant utpekades den s.k. Skandiamannen, den av Skandia anställde grafikern Stig Engström, i praktiken som skyldig till mordet på Olof Palme, vid en pressträff i juni 2020. Åklagare Krister Peterssons sätt att presentera sina slutsatser gav upphov till skarp kritik från justitieombudsmannen Per Lennerbrant, som menade att presentationen utgjorde en kränkning av den grundläggande rättigheten att betraktas som oskyldig som följer av oskuldspresumtionen. Stig Engström avled år 2000 och har alltså inte kunnat försvara sig mot de senaste årens påståenden om att han skulle ha mördat landets statsminister.

Avsnitt kunde konstatera att de omständigheter som man ansett pekade mot Engström som gärningsman bl.a. utgjorts av uppgifter som denne lämnat i polisförhör under 1986. Förhören finns allmänt tillgängliga i skrift sedan rättegången mot den sedermera frikände Christer Pettersson. Det längsta och sista av förhören, från april 1986, togs även upp på band – och såvitt känt hade ingen tagit del av bandupptagningen förutom Palmeutredningen. Vissa betoningar i tal kan vara avgörande för tolkningen av det som sagts i ett förhör, och en transkribering kan (förutom att den kan vara felaktig) därför omöjligen göra det sagda ordet fullständig rättvisa. Särskilt såg Avsnitt att vissa passager i förhöret, där Engström har påståtts ljuga för förhörsledaren, skulle kunna analyseras bättre om ljudet fanns tillgängligt.

Avsnitt begärde därför i höstas att få lyssna på det bandade förhöret, och fick veta att bandet fanns kvar och var förvarat ”i särskilt miljöarkiv”, för att ”bevara det eftersom det är gammalt”. Polismyndigheten ville dock inte spela upp inspelningen, utan avslog begäran efter en månad. I beslutet verkade man inte vara medveten om att Stig Engström hade avlidit och inte hade några närstående när han avled, utan man skrev att det ”inte står klart att det [ljudupptagningen] kan lämnas ut utan att den enskilde eller närstående till denne lider skada eller men” och att sekretess därför gällde. Det Polisens rättsavdelning ansåg var skyddsvärt i inspelningen var ”den enskildes röst och tonläge”.

Den bedömning som ska göras i sekretessmål beträffande avlidna personer grundar sig på den bedömning som görs enligt bestämmelsen om förtal av avliden, som tagits upp flera gånger i närtid: ”Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne”. Åklagaren Zilla Hirsch har inlett förundersökning om förtal av avliden, eftersom Stig Engström i Netflix-serien ”Den osannolika mördaren” utpekats som Olof Palmes baneman. Det finns såvitt känt inte några brottmål där det har prövats vad som utgör en kränkning av ”den frid, som bör tillkomma” en avliden person. Detta har inte blivit aktuellt i de förtalsdomar som är kända, eftersom de avlidna personerna har haft efterlevande som har sårats av utpekandena. Emellertid har alltså prövningen gjorts i en stor mängd sekretessmål.

Avsnitts reporter överklagade Polisens beslut till Kammarrätten i Stockholm och konstaterade att Engström var avliden och inte kunde betraktas som förtalad genom att förhöret lämnades ut. Förhöret finns tillgängligt i utskrift. Engström har förekommit i media med röst och bild och vittnesförhör med honom i två domstolar är allmänt tillgängliga. Polismyndigheten insåg då att Stig Engström var avliden, men hävdade i ett yttrande att ”utlämnande kan anses kränka den frid som bör tillkomma” honom. Detta för att Engström ”pekats ut som misstänkt för allvarlig brottslighet” och ”det nu aktuella förhöret är betydligt längre än de förhör som finns allmänt tillgängliga”. Men menade att ”vissa uppgifter till sin natur är av sådan karaktär att det med fog kan antas att de är sådana som den avlidne inte vill ska komma till allmän kännedom”, och tog som exempel upp ”uppgifter som lämnats av en person som senare varit misstänkt, misstänkliggjord eller förekommit i utredningen på annat integritetskänsligt sätt”. Skillnaden mellan de offentliga domstolsförhören med Engström och det aktuella förhöret var ”de sekretessgrunder och skaderekvisit som tillfaller de olika inspelningarna”. Man skrev att ”[m]edan en förhandling i tingsrätten och härrörande material som huvudregel är offentligt, är en nedlagd förundersökning som huvudregel sekretessbelagd.”

Att förhör och framträdanden i media finns tillgängliga ”innebär i sig inte att SE:s röst som sådan, och särskilt inte i alla sammanhang, är allmänt känd på så sätt att den inte ska omfattas av sekretess”, ansåg man vidare. Om ljudinspelningar lämnas ut ”finns en risk för men genom spekulation om och tolkningar av sättet på vilket personen svarar, eventuell tvekan, osäkerhet, röstläge eller annan nyansering”, framförde Polisens jurist. En annan jurist, som arbetar med sekretessfrågor, säger till Avsnitt att Polisens bedömning ”är trams”. Hon tycker att det är märkligt ”att hemlighålla något som den avlidne själv inte ens verkar ha velat dölja någonsin” och därtill ”en röst som redan har hörts” på Stig Engströms eget initiativ.

Avsnitts reporter argumenterade grundligt för sin sak och gav in och åberopade en mängd handlingar – och fick till sist gehör. ”Kammarrätten bifaller överklagandet och bestämmer att [reportern] ska få ta del av den begärda ljudupptagningen” beslutade en enhällig kammarrätt i en dom som expedierades den 27 januari. Angående den sekretessbestämmelse som Polismyndigheten anfört och betraktat som stöd för att sekretess skulle vara huvudregel, skrev man att den inte kunde tillämpas enligt sin ordalydelse på en avliden person. ”Istället bör presumtionen, med beaktande enbart av hänsynen till den avlidne själv, vara att en uppgift är offentlig om den inte kan anses kränka den frid som tillkommer den avlidne. Att den avlidne före sin död har uttalat en vilja att vissa uppgifter ska förbli hemliga kan enligt kammarrättens mening beaktas om uppgifterna är av integritetskänslig karaktär, men knappast om de i sig är harmlösa”, uttalade kammarrätten, vars ordförande var lagmannen och coronautredaren Peder Liljeqvist.

Kammarrättens ledamöter hade tagit del av ljudinspelningen och skrev bl.a.: ”Det får anses vara allmänt känt att Stig Engström förekommer i utredningen om mordet på Olof Palme och att han förhörts av polisen. Det finns inspelningar av Stig Engströms röst på internet. [Avsnitts reporter] har bl.a. gett in en intervju med Stig Engström och två inspelningar från rättegången mot Christer Pettersson. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att tilläggsinformationen till det skriftliga protokollet i form av Stig Engströms röst och tonläge, inte är av sådan karaktär att den kan anses kränka den frid som tillkommer honom. Överklagandet ska därför bifallas och [reportern] ska få ta del av ljudupptagningen av förhöret med Stig Engström.

Kammarrättens vederhäftiga dom kan inte överklagas av Polismyndigheten, som alltså måste tillhandahålla Avsnitt förhöret, som finns överfört till elektronisk form. Någon elektronisk kopia behöver dock inte tillhandahållas enligt grundlagen. (Om rätten till kopior, se denna artikel.)